Kapitel 37

Hon vecklar ihop brevet och vänder sin blick mot fönstret. Regnet öser ner utanför fönstret. Något rör sig snabbt där ute. Hon ser ett lejon springa efter tåget. Nej! Det var inte ett lejon utan det är Jonas som springer där. Hon springer det snabbaste hon kan till lokföraren för att säga att han måste stanna tåget. Lokföraren stannar tåget. Manna springer ut till Jonas. Manna måste komma på något snällt att säga till Jonas så han inte försvinner igen. Hon hoppas Jonas också kommer att säga något snällt till henne annars kommer båda att försvinna. Manna säger till Jonas att hon redan sett honom på tåget och läst brevet från honom. Hon frågar om adressen hon fått ligger i Strömstad? Jonas säger bara en enda mening. Tävlingen börjar nu ledtrådarna du får är: flöjt, elpistol och kniv.

Plötsligt stoppar tidsväktarna deras samtal och Jonas försvinner. Manna undrar var Jonas är? Tidsväktarna tänder en eld och kastar en rökbomb. Plötsligt är alla är borta.

Förskoleklassen, Odelsberg

Kapitel 36

Tåget började sakta rulla i väg ifrån Västerås station. Nya människor hade intagit de gamla passagerarnas platser i vagnen. Hon försökte se efter Jonas när tågets färd österut startade. När hon hade sett honom så kände hon sig både glad och förvånad. När de for förbi stationshuset där Jonas försvunnit bakom hörnet så letade hon med blicken efter honom, men det fanns ingen där. Kanske det ändå bara var en inbillning
– Men Manna vad är det, försökte pappa igen.
– Jag vet inte. Jag tror jag är kär.
– I vem, sa pappa och såg förvånad ut?
– Jag vet inte. Jag har nog inte träffat honom, svarade Manna och tittade ut över
Västmanlands skogar när tåget rusade framåt.
Pappa tittade förvånat på sin Manna utan att säga något mer. Pappa tog upp en dagstidning och försvann in i sportens värld. En värld där han fick vara i fred och slapp slitsamma diskussioner.
Manna satt kvar i sin tankevärld och tänkte på Jonas. Hon saknade honom. Han var speciell, så cool och snäll. Hon blev nästan generad över sina tankar. Hon skruvade lite på sig i sätet när hon kände ett papper mot sin hand. När hon tittade ned såg hon ett brev som det stod Manna på emellan sätena. Hon tog upp det och öppnade det medan hon förundrat kämpade sig igenom texten.

Hej!

Jag kommer att ge dig en spännande inbjudan. Vi har mycket som vi behöver prata om. Vi har bara träffats i våra drömmar, men jag vill nu träffa dig på riktigt för att diskutera något viktigt.
Jag vill att du kommer till Djurgårdensvägen 21 imorgon, klockan 12. Det finns en överraskning till dig där. Det är viktigt att du kommer själv.

Mvh
Jonas

Klass 4, Skee skola

Kapitel 35

Ut ur dörren kom ett grönt skräckinjagande monster springande med tänder överallt. Manna stelnade till av rädsla och skrek rakt ut innan hon kräktes. Ögonen slogs upp och hon kände att hon badade i svett.
Hjärtat klappade på i ett ursinnigt tempo och hennes ögon spanade intensivt av tågkupén med en skräck i blicken. Hon pejlade av varje hörn och vrå noggrant i tågvagnen.

– Men lilla gumman. Hur är det med dig? Mår du inte bra, undrade hennes pappa och
tittade oroligt på henne.
-Monstret, Jonas, flämtade Manna andfått fram och kände sig allt mer förvirrad.
-Du har haft en hemsk mardröm. Men lilla vännen, mår du inte bra. Dina magiska skor
är ju helt nerspydda. Min lilla Manna känner du dig bättre nu.
-Det är ok, viskade hon åt sin far.
Hon tittade ner på golvet och såg på sina guldfärgade skor. De såg inte så magiska ut längre. Det var numera ett par drägelskor. Hade allt verkligen bara varit en dröm? Tarzan, Robin Hood, tidsväktarna och mumien. Till och med Jonas måste ha varit en dröm som var skapad av hennes huvud. När hon tänkte på honom så kände hon sig ledsen och ensam. Jonas fanns inte. Han var bara en fantasi, en dum dröm. Hon kände sig arg på sig själv för att hon lät sig påverkas av sina fantasier.

-Vi ankommer till Västerås station om en minut. Avgång på perrongens vänstra sida,
förkunnade en röst i högtalaren.
-Västerås kallas för gurkornas stad och är hjärtat av gnällbältet, talade pappa om
medan han försökte rengöra Mannas skor.
Manna nickade mot sin far när tåget rusade in på perrongen och stannade till. Människor reste sig upp och gick sakta emot utgångarna på tåget. Hon tittade ut mot perrongen genom fönstret i sin kupé. När hon såg ut såg hon en pojk och hans två föräldrar gå ur tåget. När de gått en bit så vände sig pojken om. Manna kände hur hjärtat höll på att stanna i hennes bröstkorg. Pojken såg ut som Jonas och de som gick bredvid såg ut som hans föräldrar. Pojken log brett och blinkade glatt emot henne samtidigt som han sträckte upp en vinkande hand innan han försvann bakom den gula stationsbyggnaden.
-Manna vad händer, undrade pappa medan han iakttog sin dotter och såg undrande
och oförstående ut.

Klass 5, Skee skola

Kapitel 34

– Får jag titta, undrade Jonas?
– Ja visst svarade Manna.
Jonas kikade in genom nyckelhålet. På andra sidan såg han en grön dal, som en regnskog, med träd och lianer. Genom dalen ringlade sig vattenrutchbanor i olika färger. Längst ner i dalen låg en liten sjö, mitt i sjön låg en söderhavsö med stränder och palmer. Dalen var full av små varelser. De hade spretigt hår i regnbågens färger och var i samma längd som tomtenissar. Deras öron var långa och spetsiga och de sjöng starkt och vackert på ett främmande språk som Manna och Jonas aldrig hört förut.
– Vad sjunger de om? frågade Manna.
– De sjunger vår nationalsång, svarade kapten Prato. Den handlar om att man ska vara snäll mot alla och att man ska hjälpas åt.
– Vad vackert det låter, sa Jonas.
– Ska vi inte ta och gå in, sa kapten Prato.
– Jo, gärna, sa Manna.
Kapten Prato letade lite i sin rock och plockade efter en stund fram en jättestor nyckelring. På den hängde 158 nycklar. Han muttrade för sig själv: ”Vilken var det nu igen.” Han provade en nyckel i taget men ingen passade. Manna såg hur kapten Prato började bli lite svettig på sin panna.
– Hur går det, frågade hon?
– Jag är rädd att nyckeln kan vara försvunnen.
– Vad är det som händer med flöjten? ropade Jonas förskräckt.
Manna tittade på Jonas och såg hur någonting hoppade omkring innanför hans jacka. Det var som om flöjten blivit helt galen.
– Den kanske vill bli använd, sa Manna.
Jonas var nästan tvungen att brottas med flöjten innan han kunde sätta den till munnen. När han lyckats med det började flöjten spela samma melodi som Tralla-Laerna sjöng på andra sidan dörren.
Då öppnades dörren!

Klass 4, grön grupp, Bojarskolan

Kapitel 33

Tidväktaren gömmer nyckeln och halva kartan i det stora åskmolnet.
– Om vi ska få tag på skatten måste vi rusa, säger Jonas.
Med sig har Manna och Jonas valpen Pog.
– Men vart är vi på väg? undrar Manna.
– Pog visar oss vägen.
När de vänder sig om för att se om hunden finns där, blir de förskräkta. Istället för valpen får de syn på en märklig varelse.
– Vem är du? frågar Jonas förskräckt.
– Bli inte rädda. Jag är Kapten Prato från den hemliga dalen Tralla La, där kärlek och samförstånd råder.
– Hemliga dalen Tralla La? säger Manna.
– Ja, vi upptäckte den av en tillfällighet för länge sedan. Dalen värms upp av varma källor som kommer från jordens inre och skyddas från insyn av stora berg och ett jättemoln som alltid vilar över den.
– Och vilka är ni?
– Mitt folk kommer från en avlägsen galax flera miljarder ljusår bort. Eftersom vi tyckte om dalen, beslutade vi oss för att ha den som ett hemligt semesterparadis.
– Men vad vill du oss? Och var är Pog? undrar Jonas.
– Var inte oroliga. Det var jag som var förvandlad till Pog och nu ska jag leda er till Tralla La, där skatten finns gömd. Men först måste vi hämta nyckeln och kartan som finns i åskmolnet.
– Hur då?
– Med hjälp av propellerfågeln som står och väntar på oss. Följ mig.
När de kommer fram till den stora fågeln, klättrar de upp på ryggen. Ögonblicket senare befinner de sig i åskmolnet och lyckas få tag på nyckeln och kartan.
– Håll i er. Om en minut landar vi utanför stenporten till Tralla La.
När propellerfågeln landat, hoppar de ner på marken och går fram till porten.
– Titta in genom nyckelhålet, säger Kapten Prato.
Manna är först framme.
– Åhh, det är inte sant, säger hon och ler med hela ansiktet.

Mikael Nabrink

Kapitel 32

Manna och Jonas hostar av röken från bomben. Luften känns torr och kall. Farmor Gunhild öppnar dörren och ropar:
-Skynda er in, det är så kallt här uppe i Kiruna.
Manna, Jonas och föräldrarna försökte ta sig tillbaka till farmors stuga, men snön är djup och det är svårt att ta sig fram. Men till slut lyckas de ta sig in i huset och alla sätter sig på kuddar framför brasan. Eldens värme gör att de inte känner sig så kalla längre. Jonas farmor berättar om sin lilla hundvalp, som hon döpt efter en berömd samisk trollkarl, Per-Olof Greger. Manna och Jonas berättar för farmor Gunhild om tidsväktarna och deras försök att rädda föräldrarna, som fastnat i en annan tidsålder.
– Jag kallar valpen för Pog, säger farmor. Förresten ni kanske skulle kunna få hjälp med att lösa problemet med tidsväktarna om ni besöker trollkarlen Per-Olof Greger. Hunden Pog har ett väldigt bra luktsinne och han kan förvandla sig till olika varelser. Pog kan alltså byta skepnad!
– Vi måste resa vidare, säger Jonas. Kan vi ta med Pog? Vi kan säkert få jättebra hjälp av honom. Farmor, vet du var trollkarlen håller till?
-Pog kommer att hitta honom, glöm inte att valpen är döpt efter trollkarlen. Det är en tradition som vi har här i norr att döpa barn och djur efter viktiga personer. Jag tror att Pog kommer föra er till Ishotellet i Jukkasjärvi, säger farmor.
-Ishotellet, säger Mannas pappa Kent, vad är det?
Farmor Gunhild berättar att Ishotellet ligger några mil bort och det är trollkarlens bostad. Det byggs upp varje år av stora isblock och snö. Förr i tiden var det hotell, men nu är det trollkarlens bostad. Det är en tradition att brudpar åker dit för att gifta sig. Det finns gott om rum i Ishotellet och allt är gjort av is, till och med sängarna. För att inte frysa finns det gott om renfällar överallt.

Plötsligt ser Manna att hennes pappa Kent sitter och ler mot Gunhild, de håller varandra i händerna. De ser kära ut. Manna tänker på sin döda mamma och hon fäller en tår. Hon tänker att det skulle kännas konstig och bra på samma gång om pappa skulle hitta en ny kvinna.

Genom fönstren ser de himlen färgas i grönt, rosa och blått. Då säger farmor:
-Norrsken, så fint, titta Kent!
Alla tittar på norrskenet, det rör sig och plötsligt ser Manna en av tidsväktarna i skenet. Hon ser att han gömmer nyckeln och halva kartan i…..

Klass 4/5/6 på Tjärnö

Kapitel 31

De landar på golvet i en grotta, de ser stjärnor framför ögonen och är yra. När det slutat snurra i Mannas huvud ser hon att pappa Kent ligger avsvimmad på golvet. Hon springer fram och ropar.
– Pappa vakna! Kent kvicknar till och de andra kommer fram och ställer sig runt honom.
– Var är vi undrar Kent. De berättar vad som har hänt, att de har blivit lurade av tidväktarna men att de har kartan som visar vart skatten är.
De tittar sig runt i grottan och ser att det finns 6 stycken utgångar. Vid en av utgångarna hänger det en skylt där det står UT.
– Kolla där står det UT ropar Jonas. Jonas går genom den utgången och försvinner, de andra rusar efter. De åker genom en tunnel och landar mitt i en skog framför en liten stuga. Det måste ha varit en magisk tunnel de for igenom för Jonas och hans föräldrar känner igen sig. De har hamnat i skogen där Jonas farmor bor.
– Vi går in och kollar om farmor är hemma säger Jonas. De knackar på dörren och farmor öppnar. Hon blir glad över att se dem men undrar vad dem gör här. Alla börjar att prata i mun på varandra och farmor förstår ingenting.
– Kom in så bjuder jag på fika så får ni berätta i lugn och ro.
När de har berättat klart säger farmor.
– Jag har en hundvalp som är jättebra på att spåra som ni kan få, han kan hjälpa er att hitta skatten.
– Nu är det nog bra om vi ger oss av för att leta efter skatten innan tidväktarna hittar oss säger Manna.
När de har gått ut ur stugan tar Jonas upp kartan för att se vart de ska. Då kommer tidväktarna springande, de har stått gömda i skogen. En av dem rycker tag i kartan, Jonas håller hårt i den och kartan rivs av på mitten. Tidväktarna kastar en rökbomb och så är de försvunna…

Sjöhästens förskoleklass, Bojarskolan

Kapitel 30

… de inser att de är inlåsta när de hysteriskt bankar och försöker få upp den stora tjocka plåtdörren.
En tidsväktare på utsidan ropar ondskefullt in genom dörren:
– Om tio minuter sprängs rummet! Jag har lagt en lila magisk sprängboll på taket. Om ni vill komma ut måste ni hitta en nyckel och ledtråden!
De letar febrilt och Manna ser en sten med graverat mönster på. Hon puttar till stenen och då hittar Manna en liten gammal grå trälåda med vikingarunor som hon försiktigt lyfter upp. Kent kommer snabbt fram till Manna och tar lådan ur hennes händer. Vad Manna, Jonas och de andra inte vet är att den Kent de ser är en förklädd tidsväktare. Han öppnar lådan snabbt och plockar ur nyckeln utan att någon ser det och gömmer den i fickan. Kvar ligger ledtråden som visar sig vara en karta. Jonas, Manna och Jonas föräldrar och den falske Kent jublar över fyndet, och Jonas tar kartan och stoppar den innanför tröjan. Samtidigt inser de att nyckeln ännu inte är hittad. De fortsätter leta överallt i facklan.
Plötsligt hör de en flöjt spela en vacker melodi. De blir nyfikna och följer efter ljudet och finner att det kommer från ett mörkt hål i det kalla stengolvet. Alla ställer sig runt hålet och tittar ner. Den falske Kent gör ett utfall och puttar till både Manna, Jonas och hans föräldrar så de tappar balansen och ramlar ner i det mörka hålet.
Alla skriker ut sin rädsla när de faller ner genom hålet. Precis innan de försvann ner i det hade de sett hur Kent förvandlades tillbaka till tidsväktare. De inser att de har blivit fruktansvärt lurade. De landar…

Klass 5 A, Odelsbergsskolan

Kapitel 29

Plötsligt möts de av en sandvirvelvind. Ut ur virveln kommer Sandmannen Sam. Han ler och hälsar dom välkomna till öknen.

-Ni ser trötta och törstiga ut, säger han. Vill ni följa med till min oas?

-Ja gärna, utbrister alla i munnen på varandra.

De hoppar upp på sina kameler igen. Sandmannen hoppar upp på sin sandenhörning. Han tar täten och de andra följer efter. De rider en mil innan de är framme vid hans oas. Utan att någon i följet märker det bevakar tidsväktarna deras rörelser.

Väl framme i oasen får de vila, äta och dricka. Det är en fantastiskt fin oas med palmer, vattenhål och grönt gräs. På natten sover de gott i Sams sandslott. Sam har dukat upp en jätte god frukost vid vattenhålet. Alla äter och dricker sig mätta.

Plötsligt ser Kent en obelisk som sticker upp bakom palmerna. Alla går fram till obelisken och Kent försöker tyda texten som är inristad på stenens baksida.

-Det är en karta! Ropar Kent. Vi ska åka till Frihetsgudinnan utanför New York. Där ska vi leta efter en annan ledtråd i hennes fackla.

Som tur är har Sam ett gammalt propellerplan som de får låna. De sätter sig i planet och sätter kurs mot USA. Sam tittar efter planet när det försvinner bort mot horisonten. Sam tänker att det var konstigt, det fanns inga tecken på stenen i går.

När de flyger över djungeln får Tarzan hemlängtan. Han säger adjö till sina vänner och hoppar fallskärm ner i djungeln.

Efter 15 timmars flygning ser Manna äntligen Frihetsgudinnan. De landar på vattnet utanför ön. De hoppar ut, simmar till ön och tar sig snabbt upp till facklan. I facklan letar alla efter ledtråden. Ingen märker att tidsväktarna har kommit in i Frihetsgudinnan. En av tidsväktarna smäller igen dörren till facklan…

Klass 4, Rossö skola

Kapitel 28

– Vi har kommit till Paris! utropar Manna. De landade med limousinen bredvid Eiffeltornet. Alla går ur bilen och springer iväg till en fontän och dyker i och gömmer sig i vattnet. I vattnet hittar de en portal som leder till öknen. När de kliver ut i öknen så möts de av en sandstorm. De irrar omkring i öknen och ser ingenting för all sand. När de irrat omkring i flera dagar slutar plötsligt stormen. När de kan se igen upptäcker de att de står framför en pyramid! De smög in pyramiden för att gömma sig, men upptäckte snart att de gått vilse eftersom det var en labyrint i pyramiden. Efter en stund mötte de mumien igen!

-Hej, ropade de glatt till mumien, vilken tur att du hittade oss! Vi har gått vilse. Samtidigt kommer tidsväktarna ridande på kameler utanför pyramiden, med det vet inte Manna, Jonas och de andra ännu.

-Kom, säger Mumien, jag visar vägen ut. När de kommer ut ser de Tidsväktarna som kommer ridande i full fart på kameler. Som tur är står det sex kameler på utsidan pyramiden, en var till Manna, Jonas, Kent, Jonas mamma och pappa och Tarzan! De sätter sig på varsin kamel och rider iväg ifrån tidsväktarna. Tidsväktarna har inte sett dem ännu, men plötsligt möter de…

Föreskoleklassen, Mellegårdens skola

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg