Kapitel 5

Manna hade alltid varit intresserad av äventyrsberättelser och nu började hon fundera på hur männen hade sett ut och varit klädda.
– Vänta lite, Jonas. Jag har en ide’, sa Manna.
– Du vet ju hur männen såg ut, och då kom jag att tänka på Broder Tuck , Robin Hoods kompis. Han gick ju omkring i sådana kläder.
– Menar du att de kan ha gömt mina föräldrar i Nottingham hos den elake Prins John? Sa Jonas.
– Ja, kanske. Kan du förflytta oss dit? Frågade Manna.
Jonas tog tag i Mannas hand och så kom det starka ljuset återigen, följt av en blixt och en åskknall. När Manna öppnade ögonen igen upptäckte hon att hon stod i utkanten av en skog.
– Ducka! ropade Jonas, för plötsligt kom en skur av pilar mot dem från skogen. De kastade sig ner och kröp flämtande och darrande in under några stora buskar. Det blev alldeles tyst sedan hörde de fotsteg som närmade sig deras gömställe. De försökte att krypa allt längre in bland grenarna och plötsligt var de inne i en grotta.
– Oj, sa Jonas. Det var nära ögat! Vad var det som hände? Vilka var det som sköt på oss?
– Vet inte. Men måste du flåsa så mycket i mitt öra? sa Manna.
– Det är inte jag, sa Jonas. Jag trodde att det var du.
Sakta vände de sig om och fick syn på en grizzlybjörn som hade legat och sovit när de kom instörtande i grottan.
-Fort! Ut! Skrek Manna.
De kastade sig ut genom öppningen för att mötas av spetsen på ett spjut. Mannen som höll i spjutet var klädd i en grön dräkt och hade en pilbåge över axeln och ett pilkoger på ryggen.
-Välkomna. sa mannen.

Klass 3, Valemyrskolan