Kapitel 46

Tåget stannar med ett ryck.

Tidsväktaren faller av men som tur är faller han rakt i en hög med hö.

Hann tappar dock tidsklockan som flyger i en båge och hamnar på hornen till en ren.

Det är tomtens ren.

Tomten har gått vilse och renen letar efter hjälp.

När tidsklockan hamnat på renens horn blir han rädd och lite galen och försöker bli av med tidsklockan genom att skaka på huvudet.

Då kommer plötsligt tomten fram. Han är inte vilse längre.

How, How! Vad har du på huvudet, ropar tomten till renen.

Jag vet inte! Renen fortsätter skaka på sitt huvud och han känner sig fortfarande lite galen.

Tomten tar av klockan, tittar på den och säger

How, how! Det är ju en tidsklocka!

Vi kan göra så att det blir jul nu så blir det två jular! Nu är glada julen här här här, sjunger tomten.

Nej! Ropar Manna, Jonas och Kent. De springer alla mot tomten.

Snälla tomten ge tillbaka vår tidsklocka!

Julen kommer när den kommer, ropar de. Det ska bara vara en jul inte två.

Tomten som är en snäll tomte funderar lite…

How, How, ja, ja, säger han.

Då upptäcker de plötsligt tidsväktaren som trasslat sig loss ur hö-högen.

Han har hö i håret och det sticker ut strån ur hans öron och han ser också lite galen ut.

Hoppa upp, ropar tomten till Manna, Jonas och Kent. Alla sätter sig på renens rygg och rider i väg.

Renen hoppar över ett nedfallet träd och de märker inte att Jonas faller av.

Han hamnar rakt i en lerhög som också är en myrstack.

Han blir liggande där med barr och myror i munnen.

Tidsväktaren ser vad som händer och han närmar sig Jonas som somnat i myrstacken

En som också sett vad som händer är björnen bakom ett träd…

Förskoleklassen, Skee skola

Kapitel 41

– Oj! Vad gör de här, frågar Manna
– Det är tidsväktarna och någon som ser ut som … Hitler! Vi måste gömma oss, svarade Jonas.
Jonas sprang snabbt ner och låste ytterdörren medan Manna smög runt och såg till att fönstren var stängda. Försiktigt tittade hon ut genom fönstret och försökte kika på de tre personerna på utsidan. Utanför huset fortsätter ovädret med åska och blåst. När Manna smyger fram till det sista fönstret passar hon på att kika lite igen, på de tre där utanför. Samtidigt tar vinden tag och försöker slita av tidsväktarnas deras huvor. Nu ser Manna att det inte är Hitler utan en person med Hitlermask, Det ser nästan ut som vinden försöker slita av masken och då ser Manna hans hår sticka fram. Hon ropar:
– PAPPA! Jonas, titta ut! Det är min pappa!
Jonas kommer springande och tillsammans kikar de ut genom fönstret.
– Det här var inte precis den överraskningen som jag lovade i brevet, sa Jonas.
Manna och Jonas springer snabbt ut i trädgården och ropar:
– Släpp min Pappa!
– Släpp Kent!
Tidsväktarna håller hårt i Kent och ser hotfulla ut. De säger med mörk dånande röst:
– Vi släpper honom bara om vi får flöjten och kartan! Ger ni oss inte det kommer vi att skada din pappa!
– Vi går in och hämtar flöjten och kartan, svarar Jonas och blinkar med ena ögat mot Manna
Barnen går tillbaka in i huset och Jonas säger:
– Vi kopierar kartan men sätter ut nya kryss först.
– Ja, vad smart, då vet de ju inte vilket som är det riktiga krysset, säger Manna.
– Jag har en leksaksflöjt som liknar den riktiga, säger Jonas.
Bara vi inte blir avslöjade viskar barnen till varandra när de går mot ytterdörren.

Klass 3, Skee skola

Kapitel 36

Tåget började sakta rulla i väg ifrån Västerås station. Nya människor hade intagit de gamla passagerarnas platser i vagnen. Hon försökte se efter Jonas när tågets färd österut startade. När hon hade sett honom så kände hon sig både glad och förvånad. När de for förbi stationshuset där Jonas försvunnit bakom hörnet så letade hon med blicken efter honom, men det fanns ingen där. Kanske det ändå bara var en inbillning
– Men Manna vad är det, försökte pappa igen.
– Jag vet inte. Jag tror jag är kär.
– I vem, sa pappa och såg förvånad ut?
– Jag vet inte. Jag har nog inte träffat honom, svarade Manna och tittade ut över
Västmanlands skogar när tåget rusade framåt.
Pappa tittade förvånat på sin Manna utan att säga något mer. Pappa tog upp en dagstidning och försvann in i sportens värld. En värld där han fick vara i fred och slapp slitsamma diskussioner.
Manna satt kvar i sin tankevärld och tänkte på Jonas. Hon saknade honom. Han var speciell, så cool och snäll. Hon blev nästan generad över sina tankar. Hon skruvade lite på sig i sätet när hon kände ett papper mot sin hand. När hon tittade ned såg hon ett brev som det stod Manna på emellan sätena. Hon tog upp det och öppnade det medan hon förundrat kämpade sig igenom texten.

Hej!

Jag kommer att ge dig en spännande inbjudan. Vi har mycket som vi behöver prata om. Vi har bara träffats i våra drömmar, men jag vill nu träffa dig på riktigt för att diskutera något viktigt.
Jag vill att du kommer till Djurgårdensvägen 21 imorgon, klockan 12. Det finns en överraskning till dig där. Det är viktigt att du kommer själv.

Mvh
Jonas

Klass 4, Skee skola

Kapitel 35

Ut ur dörren kom ett grönt skräckinjagande monster springande med tänder överallt. Manna stelnade till av rädsla och skrek rakt ut innan hon kräktes. Ögonen slogs upp och hon kände att hon badade i svett.
Hjärtat klappade på i ett ursinnigt tempo och hennes ögon spanade intensivt av tågkupén med en skräck i blicken. Hon pejlade av varje hörn och vrå noggrant i tågvagnen.

– Men lilla gumman. Hur är det med dig? Mår du inte bra, undrade hennes pappa och
tittade oroligt på henne.
-Monstret, Jonas, flämtade Manna andfått fram och kände sig allt mer förvirrad.
-Du har haft en hemsk mardröm. Men lilla vännen, mår du inte bra. Dina magiska skor
är ju helt nerspydda. Min lilla Manna känner du dig bättre nu.
-Det är ok, viskade hon åt sin far.
Hon tittade ner på golvet och såg på sina guldfärgade skor. De såg inte så magiska ut längre. Det var numera ett par drägelskor. Hade allt verkligen bara varit en dröm? Tarzan, Robin Hood, tidsväktarna och mumien. Till och med Jonas måste ha varit en dröm som var skapad av hennes huvud. När hon tänkte på honom så kände hon sig ledsen och ensam. Jonas fanns inte. Han var bara en fantasi, en dum dröm. Hon kände sig arg på sig själv för att hon lät sig påverkas av sina fantasier.

-Vi ankommer till Västerås station om en minut. Avgång på perrongens vänstra sida,
förkunnade en röst i högtalaren.
-Västerås kallas för gurkornas stad och är hjärtat av gnällbältet, talade pappa om
medan han försökte rengöra Mannas skor.
Manna nickade mot sin far när tåget rusade in på perrongen och stannade till. Människor reste sig upp och gick sakta emot utgångarna på tåget. Hon tittade ut mot perrongen genom fönstret i sin kupé. När hon såg ut såg hon en pojk och hans två föräldrar gå ur tåget. När de gått en bit så vände sig pojken om. Manna kände hur hjärtat höll på att stanna i hennes bröstkorg. Pojken såg ut som Jonas och de som gick bredvid såg ut som hans föräldrar. Pojken log brett och blinkade glatt emot henne samtidigt som han sträckte upp en vinkande hand innan han försvann bakom den gula stationsbyggnaden.
-Manna vad händer, undrade pappa medan han iakttog sin dotter och såg undrande
och oförstående ut.

Klass 5, Skee skola

Kapitel 21

De sitter på bussens tak och andas ut en stund. Då upptäcker de att tidsklockan är borta… Ingen vet vart den är. Plötsligt hörs ett mystiskt ljud framför tåget. Försiktigt kryper Manna fram över bussens tak för att kunna se bättre.
Där framför tåget står en ren. Renen har de största horn som Manna någonsin sett.
Han skakar på sitt huvud och där på hornen hänger tidsklockan.
Klockan måste ha hamnat på renens horn när vi kröp över stegen från tåget till bussen, tänker Manna.
Vi måste ta oss ner viskar Manna till de andra, men det är inte bara Manna som upptäckt renen.
Tidsväktarna har också sett renen med tidsklockan på hornen.
När Manna, Jonas och Kent hoppar ner från bussens tak hamnar de på tidsväktarna som precis tagit sig ut ur bussen.

Alla blir liggande i en stor trasslig hög.
Ju mer de försöker ta sig loss desto mer fastnar de i varandra.
Mitt i allt trassel hörs ett förfärligt vrål. Ingen vet hur det gick till, men Manna, Jonas och Kent sitter plötsligt på golvet i bussen tillsammans med tidsväktarna.

Då, precis då, tittar solen fram och bussen börjar sakta röra sig framåt.
Manna kikar försiktigt ut genom ett av bussens fönster och får syn på den som vrålat.

Hon ser en björn.
Manna och björnen får ögonkontakt och hon ser in i två ögon som är fulla av snällhet.
Det är inte grizzlybjörnen, det är en annan björn .
Björnen med de snälla ögonen vinkar med sin tass i luften och Manna känner på något sätt att det kommer att gå bra. Hon vet inte vad som kommer att gå bra bara att det känns så.
Björnen lunkar vidare in i skogen.

Renen som blev rädd av vrålet sprang, fortfarande med tidsklockan på hornen.

Solen lyste nu starkare och bussen fortsätter framåt i allt högre hastighet utan någon vid ratten.
När den kör förbi renen tar renen ett skutt upp i luften.
Då lossnar tidsklockan och flyger i en vid båge upp i luften och ner genom den öppna luckan på bussens tak. Renen är befriad och springer lättad iväg.
Det låter plingeling när klockan hamnar på bussens golv.
En av tidsväktarna ser klockan först, men Kent är snabbare.
Han får tag på klockan, kastar den försiktigt till Jonas som fångar den med en hand.
Jonas håller klockan i höger hand ,tar Mannas hand i sin vänstra och Manna tar tag i pappas hand…

Föreskoleklassen, Skee skola

Kapitel 17

I spåkulan såg de Jonas föräldrar i Vikingatiden, föräldrarna satt i en bur av trä. Utanför buren stod två tjocka vikingar och vaktade med spjut.
-Men vad konstigt, hur kan ni vara både där och här? Frågade Manna.
Då började föräldrarna som stod bredvid dom att se fundersamma ut och började klia sig vid örat. Då såg Jonas att huden gick sönder och under maskerna var det två dockor.
-Ni är inte mina riktiga föräldrar! skrek Jonas.
Manna tog fram elpistolen och sköt dockorna.
De bestämde sig för att åka till vikingatiden istället för slottsruinen.
De funderade över om de kunde någon vikingasång, efter en stund kom de på en sång som kunde fungera. De började spela på flöjten, då kom det vita igen!
De blev snurriga och lite bländade av det starka ljuset, plötsligt ramlade de ner på toppen av en pyramid. De ramlade rakt ner i en spricka. De föll och föll och föll, de skar sig på armarna och knäna till slut hamnade de på en stor hög av koskinn och bomull. De reste sig och kollade runt lite grand. Då fick de syn på grizzlybjörnen och mumien iklädda kåpor som tidsväktare.
-Vad gör ni här? frågade Jonas.
-Vi vaktar Faraos grav!
Manna och Jonas drog efter andan.
-Vad fräckt! sa Jonas, är det Farao som ligger i kistan här framför oss? Okej, men nu har vi viktigare saker att göra… Jonas och Manna pratar om hur de ska kunna hitta klockan som var en tidsmaskin, för att kunna resa till vikingatiden.
Manna tittade på Jonas och frågade:
-Tror du att klockan ligger i kistan?
-Kanske, vi tittar efter! sa Jonas.
De öppnade kistan och såg Farao och bredvid benen låg klockan. De skulle precis ta klockan men då vaknade Farao till liv…

Klass 2, Skee skola

Kapitel 4

-Ta min hand. Jag ska visa dig, säger Jonas.
Manna tar Jonas hand. Åter kommer ljusskenet. Allt snurrar. Manna sluter ögonen.
När Manna öppnar ögonen igen sitter hon och Jonas på varsin sittplats på tåget. Men det är helt andra människor runt omkring dem.
Mitt emot dem sitter en man och en kvinna. Mannen håller ett visum i ena handen. Klockan som de såg runt halsen på en av männen i kåpa ligger på sätet mellan dem.
– Tänk att vi ska resa runt i hela världen för att visa vår uppfinning! säger mannen.
– Det där är min mamma och pappa, berättar Jonas. Innan dom försvann spårlöst.
Männen du sett i kåpor är tidsväktare. Klockan du ser är en form av tidsmaskin.
Tidsväktarna gillade inte att min mamma och pappa kommit på hur man kan förflytta sig i tiden. Dom har därför låst fast mina föräldrar i en tid och ett land som jag inte vet om. Jag hann precis undan innan dom fick tag på mig, men dom är hela tiden hack i häl som du sett.
Jag behöver din hjälp att hitta mina föräldrar, få tillbaka klockan och skicka tillbaka tidsväktarna dit dom hör hemma.
– Jag hjälper dig gärna. Jag gillar äventyr, säger Manna. Men behöver jag inte pass för att resa?
– Nej. När man reser i tid och rum behövs inga pass.
– Men hur i hela friden ska jag förklara det här för pappa?
– För honom kommer det att kännas som om du bara är borta i ett par minuter.
– Okej. Vad gör vi nu?
Klass 6 Skee skola