Kapitel 44

… att det är en tät skog med massor av mörkt, smutsigt och geggigt vatten som bubblar och luktar äckligt. Dom är i ett träsk.
Manna säger:
– Vad är det här för träsk?
– Jag vet inte, svarar Jonas och Kent i kör.
Plötsligt ser de hur det börjar ryka ur träskvattnet och ett mäktigt vrål fyller luften. Ur träsket stiger en svartbevingad, rosa enhörning. Manna, Jonas och Kent känner hur svetten börjar rinna utmed ryggraden. De är livrädda.

Samtidigt upptäcker Jonas en smal stig på andra sidan av träsket. Kan de ta sig dit? Nej. Det verkar hopplöst. De är ju tre små, blå smurfar och att simma över skulle vara omöjligt i detta geggiga, illaluktande vatten.

Enhörningen utbrister i ett nytt vrål och flyger i riktning mot Manna, Jonas och Kent. De känner att paniken närma sig. De står som förstelnade.
– Det måste finnas någonstans att ta vägen, säger Kent med en hes stämma.
I det samma landar enhörningen intill dem och utbrister:
– Det är ingen fara. Det är jag, Kapten Prato, alltså jag menar Pog. Jag såg förvandlingen i spåkulan som ni glömde kvar i min propellerfågel. Jag tänkte att ni kommer att behöva hjälp så jag bytte skepnad igen för att kunna hjälpa er.
Manna, Jonas och Kent drar en suck av lättnad. Enhörningen ber att de ska sätta sig upp på hans rygg sedan flyger de över till andra sidan.
När de landat ber enhörningen att Manna, Jonas och Kent att stå blickstilla sedan skakar han med vingarna över dem. Då faller det ett glittrigt, slemmigt stoft på dem samtidigt som hela skogen fylls av en massa små, små stjärnor.
– Åh! Vad häftigt, säger Manna.
– Vad skönt, säger Jonas. Äntligen är vi oss själva igen. Det var nästan som ett trollslag.

Kent tar fram kartan och börjar titta på den.
– Vi är ju nära skatten. Ska vi gå dit? säger Kent.
– Ja, det gör vi, svarar Manna och Jonas glatt.
De börjar sin vandring på den smala stigen mot skatten men plötsligt så…

Klass 5B, Odelsbergsskolan

Kapitel 39

…en repstege. Manna undrar vad hon ska ha den till?

-Den här kommer du att ha nytta av när du söker efter Djurgårdensvägen 21, sa björnen. Följ stigen ner i dalen. När du kommer ner till stupet använder du stegen och klättrar ner. Jag följer med och hjälper dig fortsatte han.

De beger sig mot dalen och stupet. När de kommer ner till stupet håller björnen repstegen och Manna klättrar ner, men helt plötsligt upptäcker Manna att det saknas ett par steg. Manna ramlar ner i en älv som forsar och brusar nedanför berget. Hon skriker efter hjälp. Björnen hör henne och hoppar ner för att hjälpa Manna. Han simmar fram till henne så att hon kan klättra upp på hans rygg och åka ner för älven.

När de kommer upp ur älven hör de ett ljud. Det låter som en flöjt. De försöker att springa efter ljudet men kommer inte ikapp. Till slut stannar de vid ett utsiktstorn och Manna och björnen klättrar upp för att se om de kan se vad det är som orsakar musiken. De får se en tidsväktare som försöker lura dem genom att spela på ett annat instrument, men han lyckas inte.

-Han ska inte få lura oss! Vi går åt andra hållet i stället, säger Manna.

-Ja, det gör vi. Kom så klättrar vi ner, sa björnen.

De klättrar ner och går åt motsatt håll. De hittar en bilväg som de följer och till slut ser de en trappa som leder upp till ett berg. När de kommer upp ser de en skylt där det står Djurgårdensvägen 21. De går fram till huset och knackar på och dörren öppnas av…

Klass 2, Rosorna, Odelsbergsskolan

Kapitel 37

Hon vecklar ihop brevet och vänder sin blick mot fönstret. Regnet öser ner utanför fönstret. Något rör sig snabbt där ute. Hon ser ett lejon springa efter tåget. Nej! Det var inte ett lejon utan det är Jonas som springer där. Hon springer det snabbaste hon kan till lokföraren för att säga att han måste stanna tåget. Lokföraren stannar tåget. Manna springer ut till Jonas. Manna måste komma på något snällt att säga till Jonas så han inte försvinner igen. Hon hoppas Jonas också kommer att säga något snällt till henne annars kommer båda att försvinna. Manna säger till Jonas att hon redan sett honom på tåget och läst brevet från honom. Hon frågar om adressen hon fått ligger i Strömstad? Jonas säger bara en enda mening. Tävlingen börjar nu ledtrådarna du får är: flöjt, elpistol och kniv.

Plötsligt stoppar tidsväktarna deras samtal och Jonas försvinner. Manna undrar var Jonas är? Tidsväktarna tänder en eld och kastar en rökbomb. Plötsligt är alla är borta.

Förskoleklassen, Odelsberg

Kapitel 30

… de inser att de är inlåsta när de hysteriskt bankar och försöker få upp den stora tjocka plåtdörren.
En tidsväktare på utsidan ropar ondskefullt in genom dörren:
– Om tio minuter sprängs rummet! Jag har lagt en lila magisk sprängboll på taket. Om ni vill komma ut måste ni hitta en nyckel och ledtråden!
De letar febrilt och Manna ser en sten med graverat mönster på. Hon puttar till stenen och då hittar Manna en liten gammal grå trälåda med vikingarunor som hon försiktigt lyfter upp. Kent kommer snabbt fram till Manna och tar lådan ur hennes händer. Vad Manna, Jonas och de andra inte vet är att den Kent de ser är en förklädd tidsväktare. Han öppnar lådan snabbt och plockar ur nyckeln utan att någon ser det och gömmer den i fickan. Kvar ligger ledtråden som visar sig vara en karta. Jonas, Manna och Jonas föräldrar och den falske Kent jublar över fyndet, och Jonas tar kartan och stoppar den innanför tröjan. Samtidigt inser de att nyckeln ännu inte är hittad. De fortsätter leta överallt i facklan.
Plötsligt hör de en flöjt spela en vacker melodi. De blir nyfikna och följer efter ljudet och finner att det kommer från ett mörkt hål i det kalla stengolvet. Alla ställer sig runt hålet och tittar ner. Den falske Kent gör ett utfall och puttar till både Manna, Jonas och hans föräldrar så de tappar balansen och ramlar ner i det mörka hålet.
Alla skriker ut sin rädsla när de faller ner genom hålet. Precis innan de försvann ner i det hade de sett hur Kent förvandlades tillbaka till tidsväktare. De inser att de har blivit fruktansvärt lurade. De landar…

Klass 5 A, Odelsbergsskolan

Kapitel 27

… en av tidsväktarna.
Tarzan vaknar upp från sömnen. – Vad var det som hände? frågar Tarzan. Jonas förklarar att han blev skjuten av en bedövningspil av en tidsväktare.
Plötsligt kommer den försvunna apan med kartan tillbaka till buskarna där Tarzan precis vaknat och ger kartan tillbaka till Jonas. Jonas tackar apan för kartan och med skakiga händer vecklar han ut den och studerar den.
-Vad står det frågar Manna nyfiket?
– Det är en massa pilar och streck och ett stort rött kryss förklarar Jonas som samtidigt vrider och vänder på kartan. Nu vet jag hur vi ska gå, vi går mot berget rakt framför oss.
Alla vandrar framåt tillsammans mot berget småpratandes om att det är spännande i djungeln och att få träffa Tarzan. Väl framme tror de knappt sina ögon, där står en rosa Limousin.
– Jippie ropar Kent med glad röst, jag har alltid velat köra en rosa limousin. Ingen protesterar så Kent hoppar in i förarsätet. Men hur ska alla få plats i bilen? På något magiskt sätt verkar bilen växa med varje person som kliver in.
Kent börjar köra snabbt och krokigt genom djungeln så att alla skrattar och skriker om vartannat ända tills Manna vänder sig om och tittar ut genom bakrutan. Hon bleknar när hon ser en guldfärgad Toyota med tidsväktrana i som förföljer dem i hög fart. – Gasa utbrister hon, vi är jagade.
Kent ökar hastigheten men Toyotan närmar sig hela tiden. Jonas var är flöjten? frågar Manna. Jonas fumlar i jackfickorna och får fram flöjten och börjar spela en melodi olik allt annat han spelat förut. Det blir alldeles tyst men man kan höra ett svagt svischande ljud. Alla tittar sig fundersamt runt. Vad är det som händer? Från förarsätet hörs Kent stammande röst, vad, vad vad är detta? Alla tittar upp och märker att bilen lyft från marken och nu svävar i luften. De svävar högre och högre tills de planar ut och flyger. Den var magisk på flera sätt den här bilen utbrister Manna.
-Jag tror jag ser Eiffeltornet säger Kent överraskat.

Klass 1 A, Odelsbergsskolan

Kapitel 24

Alla fem slungas runt i det vita skenet. När allt blir stilla igen och de ser sig omkring verkar det som att de är på en stor båt! De står på övre däck och ser bara hav rakt förut. När de tittar akterut ser de siluetten av en stor stad. Manna känner igen huset med de tre kronorna i toppen!
-Titta! Det är Stockholms Stadshus, ropar Manna. Vi är utanför Stockholm!
-Vi verkar vara påväg från land, utbrister Kent.
-Men vart är vi påväg då? undrar Manna.
-Men vet ni inte att det är Finlandsfärjan ni är på? hostar en illaluktande gammal gubbe fram.
-Jo, såklart vi vet! får Jonas mamma fram fort, så att inte gubben skall bli misstänksam.
-Hallå, då åker vi ju åt fel håll! ropar Jonas pappa.
Jonas föreslår att de skall hoppa i och fira sig ner med hjälp av en av livbåtarna som hänger på sidan av färjan. När de precis kommer ner till vattnet och livbåtens köl nuddar vattenytan ropar en ilsken kvinna ur besättningen;
-Stanna! Sådär får man inte göra!
Rädda och stressade skyndar de sig lite extra. De börjar paddla genom de höga vågorna som färjan dragit upp. Manna börjar plötsligt känna sig lite yr och illamående av allt guppande. Hon lutar sig över relingen ifall hon måste kräkas. Då ser hon något som flyter på vattenytan lite längre bort. Det är en flaska!
-Paddla ditåt, säger Manna och pekar. Efter ett par paddeltag sträcker sig Manna ut efter flaskan och får tag i den. Det ligger ett papper inuti.
-Det är en flaskpost! säger Kent förvånad. De andra samlar sig runt Manna för att nyfiket få en titt av flaskan och dess innehåll.
Manna drar ur korken och plockar ut den skrynkliga papperslappen. Hon vecklar upp brevet och läser högt…

Klass 6 Omega, grupp Mare, Odelsbergsskolan

Kapitel 19

Jonas, Manna och Mannas pappa Kent sitter ihop kurade bakom en buske ungefär 100 meter från buren där Jonas föräldrar är fängslade.
– Hur kom vi hit? Var är vi? Nu får du förklara dig! Sa Kent förvirrat till Manna.

Manna reser sig försiktigt upp, och sätter sig bredvid sin pappa. Hon förklarar allt från början.

10 minuter senare…

Pappa Kent har ögon stora som tefat och hakan är nästan nere vid marken.
– Mår du bra pappa? Frågar Manna.
Pappa Kent skakar lite på huvudet.
– Konstigt, jaja, räkna med mig, vad ska jag göra? Säger han och ser glad och spänd ut.
– Det är tur att du är arkeolog pappa, för en annan förälder kanske inte hade tagit det här så bra som du gör, säger manna och ler.

Plötsligt hör dom hur några män närmar sig deras buske. Fort springer alla tre och gömmer sig bakom några stora runstenar som stod en bit längre bort. Kent ser sig omkring och ser en tvättlina med kläder på.
– Kolla! Kläder! Vi byter om så att vi smälter in bättre bland byborna, utbrister han.

På tvättlinan hänger flera särkar. De tar var sin särk, och gömmer sina vanliga kläder bakom en sten.

– Vi måste göra upp en plan, säger Jonas.
– Vi kan gå närmare och se hur det ser ut vid buren, vi kanske kommer på hur vi kan göra då, svarar Manna.

Manna, Jonas och Kent börjar försiktigt gå mot buren. Kent ser sig omkring och plötsligt drar Kent efter andan.

– Men, vi är ju i Birka! Jag har ju varit på en arkeologisk utgrävning här för några veckor sedan. Säger Kent och ser överlycklig ut.

När de kommer fram till buren drar Kent efter andan ännu en gång.

– Låset har ju samma symbol på sig som nyckeln jag har med mig i väskan! Jag ska ju lämna in den imorgon på museet i Stockholm. Vi måste hämta nyckeln! Nästan skriker Kent.

Jonas, Manna och Kent går tillbaka till runstenen. De byter om igen och ställer in tidsklockan på nutid. De blir alldeles vitt och plötsligt står dem inne på X2000´s toalett.

– Jag går och hämtar nyckeln, stanna här så kommer jag strax, säger Kent.

Efter några minuter kommer Kent rusande tillbaka till toaletten och utbrister:
– Vårt bagage är borta!

Klass 3 Ädelstenarna, grupp Smaragderna, Odelsbergsskolan

Kapitel 18

Manna stänger snabbt igen kistlocket igen. Som tur är har Jonas hunnit snappa åt sig klockan. De springer och springer för att komma så långt bort de kan från farao. Till slut upptäcker de att de hamnat i en labyrint. De försöker använda tidsmaskinen för att ta sig därifrån, men den verkar inte fungera inne i labyrinten. De går runt, runt i labyrinten och inser till slut att de har gått vilse. De hittar inte ut! När de för femte gången hamnar i en återvändsgränd sätter de sig ner för att tänka lite. Helt plötsligt ser de som ett ljussken framför sig och i ljuset ser de en man.
-Pappa! Säger Manna. Hur kom du hit? Det var oväntat.
-Jag vet inte…var är jag? Jag gick in på tågtoaletten för att titta efter dig, Manna, och helt plötsligt var allt bara vitt omkring mig och nu är jag här…
Det hörs fotsteg som kommer närmare och närmare i labyrinten. Manna ger sin pappa en snabb kram och säger:
-Vi får förklara allting senare, nu måste vi ta oss härifrån.
Manna, Jonas och Mannas pappa springer vidare i labyrinten, till slut hittar de ut. Väl ute ur labyrinten tar Jonas Manna och hennes pappa i handen och ställer in tidsmaskinen på vikingatiden. Återigen reser de genom det vita ljuset och när de kommer fram ser de buren med Jonas föräldrar i. De ser också de båda vikingarna som vaktar buren.
-Hur ska vi kunna få ut mina föräldrar därifrån? Säger Jonas.

Klass 2, grupp Solarna, Odelsbergsskola

Kapitel 15

I spåkulan ser Jonas plötsligt Manna och sina föräldrar liggande i gräset. De sover. Vinden susar och han hör hur syrsorna sjunger och gnisslar. Spåkulan börjar vibrera lite och han ser två bekanta varelser i bruna kåpor i en mörk skog.

– Nu ligger dom risigt till, väser den ene tidsväktaren. Jonas ryser till och hans ögon spärras upp! Han ser hur tidsväktarna smyger fram mot Manna som ligger i gräset. Han ser hur den ene väktaren lyfter en elpistol mot hennes huvud.

-Ge hit tidsklockan, ryter han.

Plötsligt kom Jonas ihåg att han hade flöjten i fickan som han fått av mumien tidigare. Mumien och björnen hade velat visa honom vägen till en hemlighet. Varför då undrade Jonas? Hm, tänkte han. Men jag måste ta mig till Manna frågan är bara hur jag ska få flöjten att spela mig dit? Jag måste komma på en melodi som har gräs i sig eller något. Han funderar och plötsligt kommer han att tänka på Pippis sommarvisa och nynnar försiktigt ” och nu så vill jag sjunga att sommaren är skön och träden är så fina och marken är så grön”… han lyfter flöjten till munnen och börjar spela. Jonas ser det vita ljuset och det pirrar till i hans mage och det känns lite läskigt. Plötsligt befinner han sig i gräset bredvid Manna.

Då riktas elpistolen mot Jonas i stället. ”Åh nej! Jag har blivit lurad! Det är tidsväktarna. De har planerat en fälla!”

Innan han avsvimmad faller ner till marken hör Jonas ett surrande ljud…

Klass 3, Rubinen, Odelsbergsskolan

Kapitel 13

Jonas reser sig upp. Han känner sig lite yr, både av fallet och av det starka ljuset från solförmörkelsen.  Han har halkat på en stor hög av koskit. Han tittar ner på sina byxor och ser att de är alldeles kladdiga. Fy vad äckligt, tänker Jonas. Han känner efter i fickan för att se om flöjten ligger kvar, men han märker att den är borta. Jonas blir orolig. Hur ska han nu komma härifrån? Svetten börjar rinna i pannan och den tryckande värmen gör sig påmind. Flöjten måste ha ramlat ur när jag halkade, tänker Jonas.

Jonas börjar se sig omkring på marken, men det är svårt att se något. Det är många människor som trängs, alla vill kunna se solförmörkelsen så bra som möjligt. Jonas känner att han börjar få panik!

När förmörkelsen börjar avta och solens strålar tränger fram ser han att det är något som blänker på marken. Det är flöjten! Jonas känner sig lättad över att ha hittat flöjten och försöker ivrigt ta sig fram mot den. När han böjer sig ner för att plocka upp den sparkas den iväg i vimlet. Han försöker följa flöjten med blicken, men ser hur den sparkas längre och längre bort.

Till slut sparkas den ner i floden. Jonas blir förskräckt och kastar sig efter, rakt ut i vattnet. I sista sekunden får han tag i den! Jonas kravlar sig upp på land, glad över att fått tag på flöjten. Om flöjten kunde ta mig hit, så borde den ju kunna ta mig tillbaka, tänker Jonas.

Han bestämmer sig för att röra sig mot torget igen. Han tar upp flöjten mot munnen och plötsligt börjar den spela en märklig melodi och sen blir allt vitt…

Klass 6 Omega, grupp Deti, Odelsbergsskolan

Tidigare äldre inlägg