Kapitel 40

…Jonas.
”Men du skulle ju komma ensam! Nu har du Grizzlybjörnen med dig”, säger Jonas besviken.
”Oj, det hade jag glömt!” svarar Manna och vänder sig mot grizzlybjörnen. Men då är grizzlybjörnen redan borta.
”Vad skönt att se dig! Ett tag trodde jag att du bara var en dröm och sen såg du ut som ett lejon som sprang efter tåget. Men nu står du ju här. Vilket fint hus och vilken fin trädgård du har. Jag har alltid velat ha hönor och kycklingar. Hur många kycklingar är det?” frågar Manna.
”Det är 9 och alla kläcktes igår. Titta, nu lär hönan dem redan att leta efter mask.” Jonas pekar.
”Och tänk att dina kaniner kan spela fotboll! Hur har du lärt dem det?” undrar Manna.
”Det var inte jag som lärde dem det. De kom på det själva när jag gav dem en boll. Men kom in!” säger Jonas.
”Tack!” Manna ler och går in i huset. ”Jag skulle vilja veta vad du menade med att tävlingen börjar nu.”
”Vilken tävling?” undrar Jonas. ”Jag har aldrig sagt något om en tävling.”
”Jo, då när du sprang efter tåget och såg ut som ett lejon.”
”Jag har aldrig sprungit efter något tåg och jag har aldrig klätt ut mig till lejon.” protesterar Jonas. ”Vad har du fått det från?”
Medan de sitter och försöker reda ut vad som har hänt, ser de stora åskmoln torna upp sig på himlen. Det ser ut att bli oväder. Precis när Jonas ska säga något till Manna, så lyses rummet upp av en blixt och samtidigt hör de en väldig knall. De ser blixten slå ner i ett träd och istället för trädet ser de tre män – två tidsväktare och…. Vem är det de har med sig? Manna böjer sig fram mot Jonas och viskar ”Det ser ut som Hitler!” Just då börjar alla klockor i huset snurra och…

Klass 2, Bojarskolan

Kapitel 34

– Får jag titta, undrade Jonas?
– Ja visst svarade Manna.
Jonas kikade in genom nyckelhålet. På andra sidan såg han en grön dal, som en regnskog, med träd och lianer. Genom dalen ringlade sig vattenrutchbanor i olika färger. Längst ner i dalen låg en liten sjö, mitt i sjön låg en söderhavsö med stränder och palmer. Dalen var full av små varelser. De hade spretigt hår i regnbågens färger och var i samma längd som tomtenissar. Deras öron var långa och spetsiga och de sjöng starkt och vackert på ett främmande språk som Manna och Jonas aldrig hört förut.
– Vad sjunger de om? frågade Manna.
– De sjunger vår nationalsång, svarade kapten Prato. Den handlar om att man ska vara snäll mot alla och att man ska hjälpas åt.
– Vad vackert det låter, sa Jonas.
– Ska vi inte ta och gå in, sa kapten Prato.
– Jo, gärna, sa Manna.
Kapten Prato letade lite i sin rock och plockade efter en stund fram en jättestor nyckelring. På den hängde 158 nycklar. Han muttrade för sig själv: ”Vilken var det nu igen.” Han provade en nyckel i taget men ingen passade. Manna såg hur kapten Prato började bli lite svettig på sin panna.
– Hur går det, frågade hon?
– Jag är rädd att nyckeln kan vara försvunnen.
– Vad är det som händer med flöjten? ropade Jonas förskräckt.
Manna tittade på Jonas och såg hur någonting hoppade omkring innanför hans jacka. Det var som om flöjten blivit helt galen.
– Den kanske vill bli använd, sa Manna.
Jonas var nästan tvungen att brottas med flöjten innan han kunde sätta den till munnen. När han lyckats med det började flöjten spela samma melodi som Tralla-Laerna sjöng på andra sidan dörren.
Då öppnades dörren!

Klass 4, grön grupp, Bojarskolan

Kapitel 31

De landar på golvet i en grotta, de ser stjärnor framför ögonen och är yra. När det slutat snurra i Mannas huvud ser hon att pappa Kent ligger avsvimmad på golvet. Hon springer fram och ropar.
– Pappa vakna! Kent kvicknar till och de andra kommer fram och ställer sig runt honom.
– Var är vi undrar Kent. De berättar vad som har hänt, att de har blivit lurade av tidväktarna men att de har kartan som visar vart skatten är.
De tittar sig runt i grottan och ser att det finns 6 stycken utgångar. Vid en av utgångarna hänger det en skylt där det står UT.
– Kolla där står det UT ropar Jonas. Jonas går genom den utgången och försvinner, de andra rusar efter. De åker genom en tunnel och landar mitt i en skog framför en liten stuga. Det måste ha varit en magisk tunnel de for igenom för Jonas och hans föräldrar känner igen sig. De har hamnat i skogen där Jonas farmor bor.
– Vi går in och kollar om farmor är hemma säger Jonas. De knackar på dörren och farmor öppnar. Hon blir glad över att se dem men undrar vad dem gör här. Alla börjar att prata i mun på varandra och farmor förstår ingenting.
– Kom in så bjuder jag på fika så får ni berätta i lugn och ro.
När de har berättat klart säger farmor.
– Jag har en hundvalp som är jättebra på att spåra som ni kan få, han kan hjälpa er att hitta skatten.
– Nu är det nog bra om vi ger oss av för att leta efter skatten innan tidväktarna hittar oss säger Manna.
När de har gått ut ur stugan tar Jonas upp kartan för att se vart de ska. Då kommer tidväktarna springande, de har stått gömda i skogen. En av dem rycker tag i kartan, Jonas håller hårt i den och kartan rivs av på mitten. Tidväktarna kastar en rökbomb och så är de försvunna…

Sjöhästens förskoleklass, Bojarskolan

Kapitel 22

När de skulle stänga takluckan till bussen kom solen fram och bussen fick ny kraft av solen.
Bussen började köra ifrån tåget. Snart skulle de inte kunna komma över till tåget längre.
-Hjälp bussen åker iväg! Vi kan inte hoppa över, sa Jonas.
-Vad ska vi göra? sa Manna.
Just då upptäckte dom att det var glas på vägen. Bussen fick punka och tvärstannade.
Manna, Jonas och Kent flög av bussen. Eftersom bussen slirade så hamnade de i sjön som låg bredvid vägen.
Strax efter kom bussen flygande. Dom skulle bli krossade. I sista sekunden hann Jonas teleportera dem tillbaka till Birka.
Som tur var så upptäckte dom att dom inte var så långt ifrån buren.
Jonas föräldrar satt kvar men alla särkar var borta från linan. De smög fram till buren där Jonas föräldrar satt. Försiktigt satte de nyckeln i låset. Den passade perfekt, men det var sand på nyckeln så det gick inte att öppna.
Jonas säger
-Det måste vara sand på nyckeln. Han tog ut den och blåste bort sanden. Dörren gick att öppna. Alla tre gick in i buren. Plötsligt åkte dom ner i ett svart hål.
Det hörde ett skrik
-Ahhhhhhhhhhhh, det hördes bekant.

Klass 3, Bojarskolan

Kapitel 20

Precis när Kent berättat om det försvunna bagaget, så ser de en buss som kör väldigt nära. Genom fönstret ser de tidsväktarna. Eftersom Kents väska är knallblå med orange prickar, syns den tydligt genom fönstret.

Jonas tittar närmare på bussen och ser att den är soldriven. När han berättar det för Manna och Kent säger de båda två att de hoppas på ett stort moln. Det är precis som något väder väsen hör dem, för ett stort moln tornar snabbt upp sig och bussen saktar in.

Nu gäller det att handla snabbt tänker Kent och drar i nödbromsen. Jonas och Manna har sett en taklucka och under den hänger en liten stege som är löstagbar.

När tåget står nästan still kryper alla tre upp på taket genom takluckan.

De lyckas få med sig stegen.

Det stora molnet har fått den soldrivna bussen att stanna precis jämte X2000, Jonas använder all sin styrka och får stegen att ligga som en bro över till bussen.

Nu är alla tre på taket till bussen. Som tur är finns det takluckor även på den, så de kan se den orangeprickiga väskan. I handtaget sitter en nyckelknippa med den eftertraktade nyckeln. Nyckelknippan har Manna gjort på fritis.

Från taket lyckas Kent få loss en liten stål bit som går att böja. Manna har ett långt snöre i fickan. Med hjälp av dessa attiraljer är tanken att de ska fiska upp nyckeln genom luckan.

Manna knackar Kent på axeln och tecknar att hon kan få loss den (det är ju hon som gjort den).

Vipps är nyckeln lös och Manna firar försiktigt upp den på den soldrivna bussens tak…

Klass 1, Tisdagsgruppen, Bojarskolan

Kapitel 14

…så är Jonas tillbaka vid ruinen igen. Där står Mumien och grizzlybjörnen och möter honom. Båda hade vaknat av flöjtens märkliga melodi och de verkar väldigt arga. Det syns på deras ansiktsuttryck. Men när de ser Jonas blir glada i ansiktena.

– Va bra att du kom tillbaka, för vi har en hemlighet på gång, säger mumien.

– Ja följ med oss nu, säger grizzlybjörnen

Jonas är lite misstänksam och rädd.

– Jag vågar nog inte följa med er, säger han med darrande röst.

– Lugn, bara lugn, svarar mumien, vi ska ta hand om dig, både jag och min kompis Björn. Om du följer med oss in i slottet så ska vi visa vår hemlighet för dig.

– Ja, jag kommer väl då, men jag är faktiskt rädd för dig Björn.

– Nu ska berätta för dig varför jag var så ilsken när vi träffades förut. Inne i min grotta har jag och min fru Björna åtta ungar. När ni kom indundrande i grottan så väckte ni alla åtta och de hade precis somnat. Vet du hur svårt det är att få åtta små grizzlybjörnsungar att somna samtidigt?!

– Förlåt så mycket, men vi var ju faktiskt jagade, svarade Jonas.

Mumien som lyssnat tåligt på Björn och Jonas avbryter nu deras samtal med en försiktig harkling.

– Nu tycker jag det låter som vi kan gå in, för ni har förstått varandra, har jag rätt?

Björn och Mumien tar Jonas i varsin hand och leder upp honom för en lång trappa. Jonas räknar stegen, det är 100 steg.När dom är uppe ser Jonas en port. Där blir han släppt, både mumien och Björn lovar att han snart kommer att hitta hemligheten.Jonas har hamnat i en labyrint. På väggarna är det facklor och på golvet är det pilar och taggar. Här gäller det att hålla tungat rätt i mun så jag inte trampar fel, tänker Jonas. När han känner att han inte orkar gå längre så är han framme vid en återvändsgränd. Tusan också tänker Jonas och vänder sig om. Då upptäckter han kistan, i den ligger en spåkula. I den ser han…

Klass 1, onsdagsgruppen, Bojarskolan

Kapitel 2

– Vad gör du? Se upp! ropade Manna.

– Förlåt, sa pojken, jag såg dig inte.

– Jag är väl inte osynlig heller, fräste Manna.

– Jag blev faktiskt jagad, mumlade pojken.

Manna såg sig omkring, hon såg inget som kunde ha jagat honom. Hon funderade på om han var knäpp eller om han ljög, men hon frågade ändå vem det var som jagade honom.

– Nej, det var inget. Förlåt för väskan. Jag måste dra nu!

– Manna! Vart tog du vägen? Tåget går snart.

Det var pappa som ropade. Manna vände sig om och svarade: ”Jag kommer”.

Hon rafsade ihop sina saker och knölade ner dem i väskan. Sedan småsprang hon mot vagnen och hoppade ombord. Pappa satt redan på sin plats. Han reste sig och lyfte upp hennes väska på bagagehyllan. Just då började tåget rulla. Vilken tur att hon hade hunnit ombord. Resan till Stockholm skulle ta tre timmar. Som tur var hade hon sin Ipad med sig och med tanke på vad som hänt med hennes resväska var det också tur att den låg i pappas ryggsäck. Idag var det Champions League. Hennes favoritlag, Real Madrid, mötte PSG.

När hon satt där och tittade fick hon i ögonvrån se pojken från perrongen. Han gick in på toaletten. Det stod 4-3 till Real Madrid. Manna tittade mot toalettdörren. Hur länge hade han varit där inne egentligen? Han måste vara väldigt dålig i magen. När PSG kvitterade i början av andra halvlek började Manna bli orolig. Hon reste sig och gick till toaletten. Hon såg att dörren var olåst. Manna var säker på att hon inte hade sett honom gå ut därifrån. Var han verkligen kvar där inne? Hon tog tag i dörrhandtaget och öppnade dörren. Plötsligt omslöts hon av ett ljus som var så starkt att det gjorde ont, allting började snurra och hon kände hur hon sögs iväg.

Klass 4, gul grupp, Bojarskolan