Kapitel 47 – Ett lyckligt slut

Med fladdrande näsvingar försöker björnen väcka Jonas genom att buffa honom i sidan. Lite av björnens andedräkt slinker in i flöjten som Jonas har i jackfickan. Den vackraste melodi börjar ljuda och Jonas sveps framåt i ett magiskt sken. Trots att han är omedveten om vad som sker märker han att hans hand hugger tag i en annan hand och plötsligt står han och Manna på Djurgårdensvägen. Genom ett öppet fönster kan han höra sina föräldrar prata med Mannas pappa.

– Arkeologer och uppfinnare har tydligen en hel del att prata om trots att arkeologi handlar om vad som hänt förr i tiden och uppfinnare jobbar med sånt vi kan behöva i framtiden, säger Jonas och börjar gå Djurgårdensvägen fram.

– Ja, de kommer nog att sitta och prata i flera timmar, så vi har gott om tid, svarar Manna och skjuter iväg bollen med ett hårt skott rätt i krysset av målet vid fotbollsplanen i slutet av vägen. Du får stå i mål, Jonas!

-Jag är hellre målväktare än tidsväktare, skriker Jonas och springer in i målet.

Efter att de träffats på riktigt och inte bara i tidsväktarnas och drömmarnas värld kände Manna och Jonas att de hörde ihop och att de skulle vara vänner för livet. De hade upplevt så mycket tillsammans som ingen annan någonsin skulle förstå, inte ens deras föräldrar. Under en kort tågresa på några timmar hade de med hjälp av tidsklockan och flöjten färdats genom öknen, djungeln, havet och luften och de hade varit på flera platser i Sverige och världen i nutid och i historisk tid.

Manna fångar bollen som Jonas passar ut till henne och lägger den på straffpunkten. Hon står stilla med händerna på höfterna och säger fundersamt:

– Jag undrar om vi någonsin kommer att se det starka ljuset och uppleva snurrigheten igen?

– Skulle du vilja det? undrar Jonas.

Anette Aronsson

Annonser

Kapitel 46

Tåget stannar med ett ryck.

Tidsväktaren faller av men som tur är faller han rakt i en hög med hö.

Hann tappar dock tidsklockan som flyger i en båge och hamnar på hornen till en ren.

Det är tomtens ren.

Tomten har gått vilse och renen letar efter hjälp.

När tidsklockan hamnat på renens horn blir han rädd och lite galen och försöker bli av med tidsklockan genom att skaka på huvudet.

Då kommer plötsligt tomten fram. Han är inte vilse längre.

How, How! Vad har du på huvudet, ropar tomten till renen.

Jag vet inte! Renen fortsätter skaka på sitt huvud och han känner sig fortfarande lite galen.

Tomten tar av klockan, tittar på den och säger

How, how! Det är ju en tidsklocka!

Vi kan göra så att det blir jul nu så blir det två jular! Nu är glada julen här här här, sjunger tomten.

Nej! Ropar Manna, Jonas och Kent. De springer alla mot tomten.

Snälla tomten ge tillbaka vår tidsklocka!

Julen kommer när den kommer, ropar de. Det ska bara vara en jul inte två.

Tomten som är en snäll tomte funderar lite…

How, How, ja, ja, säger han.

Då upptäcker de plötsligt tidsväktaren som trasslat sig loss ur hö-högen.

Han har hö i håret och det sticker ut strån ur hans öron och han ser också lite galen ut.

Hoppa upp, ropar tomten till Manna, Jonas och Kent. Alla sätter sig på renens rygg och rider i väg.

Renen hoppar över ett nedfallet träd och de märker inte att Jonas faller av.

Han hamnar rakt i en lerhög som också är en myrstack.

Han blir liggande där med barr och myror i munnen.

Tidsväktaren ser vad som händer och han närmar sig Jonas som somnat i myrstacken

En som också sett vad som händer är björnen bakom ett träd…

Förskoleklassen, Skee skola

Kapitel 45

Plötsligt ser dom en stor regnbågsfärgad noshörning som tur är har Kent sommarjobbat på Skansen som noshörningstämjare. Kent närmar sig noshörningen med försiktiga steg. Manna och Jonas följer långsamt efter. Då utbrister noshörningen.
-jag har goda avsikter hoppa upp på min rygg så tar jag er till skatten. Manna, Jonas och Kent hoppar upp på noshörningens rygg.

Efter en kort stund kommer dom fram till en kristallgrotta som vaktas av en spindelapa. Noshörningen stångar iväg spindelapan så han landar i ett intilliggande träsk. Snabbt springer dom in i grottan och ser en liten guldfärgad kista. Kent öppnar kistan och i kistan ligger det en splitter ny tidsklocka.

De tar med sig tidsklockan ut till noshörningen. Noshörningen säger:
– Hoppa upp på min rygg så drar vi! Sen så ser dom det vita skenet och så är dem tillbaka på tåget. Dom sitter i kupén och äter sina svettiga ostmackor. Då får de till sin fasa se att noshörningens färger börjar blekna. Då inser de att han är deras fiende, en tidsväktare.

Tidsväktaren inser att han är avslöjad. Han tar klockan och springer in på toaletten och låser. Manna, Jonas och Kent springer efter. Då hör de ett fönster krossas. De förstår att han har klättrat upp på taket. Jonas springer fram till lokföraren och skriker: STOPPA TÅGET!

Klass 5-6, Rossö skola

Kapitel 44

… att det är en tät skog med massor av mörkt, smutsigt och geggigt vatten som bubblar och luktar äckligt. Dom är i ett träsk.
Manna säger:
– Vad är det här för träsk?
– Jag vet inte, svarar Jonas och Kent i kör.
Plötsligt ser de hur det börjar ryka ur träskvattnet och ett mäktigt vrål fyller luften. Ur träsket stiger en svartbevingad, rosa enhörning. Manna, Jonas och Kent känner hur svetten börjar rinna utmed ryggraden. De är livrädda.

Samtidigt upptäcker Jonas en smal stig på andra sidan av träsket. Kan de ta sig dit? Nej. Det verkar hopplöst. De är ju tre små, blå smurfar och att simma över skulle vara omöjligt i detta geggiga, illaluktande vatten.

Enhörningen utbrister i ett nytt vrål och flyger i riktning mot Manna, Jonas och Kent. De känner att paniken närma sig. De står som förstelnade.
– Det måste finnas någonstans att ta vägen, säger Kent med en hes stämma.
I det samma landar enhörningen intill dem och utbrister:
– Det är ingen fara. Det är jag, Kapten Prato, alltså jag menar Pog. Jag såg förvandlingen i spåkulan som ni glömde kvar i min propellerfågel. Jag tänkte att ni kommer att behöva hjälp så jag bytte skepnad igen för att kunna hjälpa er.
Manna, Jonas och Kent drar en suck av lättnad. Enhörningen ber att de ska sätta sig upp på hans rygg sedan flyger de över till andra sidan.
När de landat ber enhörningen att Manna, Jonas och Kent att stå blickstilla sedan skakar han med vingarna över dem. Då faller det ett glittrigt, slemmigt stoft på dem samtidigt som hela skogen fylls av en massa små, små stjärnor.
– Åh! Vad häftigt, säger Manna.
– Vad skönt, säger Jonas. Äntligen är vi oss själva igen. Det var nästan som ett trollslag.

Kent tar fram kartan och börjar titta på den.
– Vi är ju nära skatten. Ska vi gå dit? säger Kent.
– Ja, det gör vi, svarar Manna och Jonas glatt.
De börjar sin vandring på den smala stigen mot skatten men plötsligt så…

Klass 5B, Odelsbergsskolan

Kapitel 43

Manna, Jonas och Kent blev först rädda. Men sen så lugnade dem sig lite. Dem gick ut ur huset och när dem vände sig om så blev huset till ett blått smurfhus. När Manna, Jonas och Kent hade gått ut genom dörren så hade dem gått igenom en portal utan att veta om det.
När dem tittar sig omkring så ser dem en liten smurfby. Husen ser ut som svampar i en grön och konstig skog.
Då ser dem en smurf som kommer gåendes mot dem.
Han frågar:
– Vad heter ni?
– Jag heter Manna, det här är Jonas och där är min pappa Kent, säger Manna.
– Vad heter du då? frågar Jonas.
– Jag heter kocksmurfen och jag bor här i närheten, svarar smurfen. Är ni hungriga?
– Ja! Vi är jättehungriga! svarar Manna.
– Okej, kom så går vi till mitt middagsbord, säger kocksmurfen.
– Åh vad smarrigt! säger Kent.
Manna, Jonas och Kent följer efter smurfen till hans hus. Dem sätter sig vid bordet och börjar äta. Plötsligt så kommer en katt in i smurfens hus. Alla blir rädda, för dem känner igen katten. Det är Gargamels katt!
Alla smurfarna springer ut genom dörren. Några springer in i en buske och gömmer sig. Men Manna, Jonas och Kent springer mot ett stort träd med ett hål i sig. Dem kastar sig ner i hålet och när dem öppnar sina ögon så ser dem…

Klass F-2 Rossö skola

Kapitel 42

Precis när Jonas och Manna öppnar dörren så ser de något som lyser ljusblått under trappan. De går fram till tidsväktarna och lämnar över kartan och flöjten.

-Här har ni era grejer. Nu har ni fått dom så kom aldrig mer tillbaka!, sa Jonas.

-Kan vi få tillbaka min pappa nu snälla?

-Jaja, då sticker vi, sa tidsväktarna.

-Äntligen är jag tillbaka igen, sa Kent

Jonas och Manna berättar att de har sett något som lyser ljusblått under trappan.

-Vi måste kolla om tidsväktarna är borta, de kanske kollar på oss, säger Manna.

-Jonas du får springa bort och kolla så att tidsväktarna är borta, säger Kent.

Jonas går bort och kollar efter tidsväktarna. Han ser att dom är långt borta. Då springer han tillbaka till Kent och Manna.

-Dom är borta!, säger Jonas.

-Jag går och tittar vad som lyser under trappan, säger Manna.

När Manna kommer fram till trappan böjer hon sig ner och ser att det är något som blänker och lyser ljusblått. Hon tittar närmare och ser att det måste vara en slags magisk dryck i en liten glasflaska.

-Det här måste vara en magisk dryck!, säger Manna

-Vi tar en slurk var och provar den, säger Jonas och Kent.

Manna hämtar glas och så får dom med lite magisk dryck i glaset. Dom är lite rädda för att dricka det. Men helt plötsligt går det inte att slänga iväg glaset. Glaset sitter fast i handen!

-Vi kanske måste dricka det så släpper glaset, säger Manna.

-Vi tar det på 3! 1 2 3!

När de har svalt ner den magiska drycken så märker dom att dom börjar krympa. Plötsligt ser de att huden blir blå och skorna blir vita och de får en vit hatt på huvudet. Manna läser på flaskan och där står det att det är en smurfdryck.

Klass 2, Mellegårdens skola

Kapitel 41

– Oj! Vad gör de här, frågar Manna
– Det är tidsväktarna och någon som ser ut som … Hitler! Vi måste gömma oss, svarade Jonas.
Jonas sprang snabbt ner och låste ytterdörren medan Manna smög runt och såg till att fönstren var stängda. Försiktigt tittade hon ut genom fönstret och försökte kika på de tre personerna på utsidan. Utanför huset fortsätter ovädret med åska och blåst. När Manna smyger fram till det sista fönstret passar hon på att kika lite igen, på de tre där utanför. Samtidigt tar vinden tag och försöker slita av tidsväktarnas deras huvor. Nu ser Manna att det inte är Hitler utan en person med Hitlermask, Det ser nästan ut som vinden försöker slita av masken och då ser Manna hans hår sticka fram. Hon ropar:
– PAPPA! Jonas, titta ut! Det är min pappa!
Jonas kommer springande och tillsammans kikar de ut genom fönstret.
– Det här var inte precis den överraskningen som jag lovade i brevet, sa Jonas.
Manna och Jonas springer snabbt ut i trädgården och ropar:
– Släpp min Pappa!
– Släpp Kent!
Tidsväktarna håller hårt i Kent och ser hotfulla ut. De säger med mörk dånande röst:
– Vi släpper honom bara om vi får flöjten och kartan! Ger ni oss inte det kommer vi att skada din pappa!
– Vi går in och hämtar flöjten och kartan, svarar Jonas och blinkar med ena ögat mot Manna
Barnen går tillbaka in i huset och Jonas säger:
– Vi kopierar kartan men sätter ut nya kryss först.
– Ja, vad smart, då vet de ju inte vilket som är det riktiga krysset, säger Manna.
– Jag har en leksaksflöjt som liknar den riktiga, säger Jonas.
Bara vi inte blir avslöjade viskar barnen till varandra när de går mot ytterdörren.

Klass 3, Skee skola

Kapitel 40

…Jonas.
”Men du skulle ju komma ensam! Nu har du Grizzlybjörnen med dig”, säger Jonas besviken.
”Oj, det hade jag glömt!” svarar Manna och vänder sig mot grizzlybjörnen. Men då är grizzlybjörnen redan borta.
”Vad skönt att se dig! Ett tag trodde jag att du bara var en dröm och sen såg du ut som ett lejon som sprang efter tåget. Men nu står du ju här. Vilket fint hus och vilken fin trädgård du har. Jag har alltid velat ha hönor och kycklingar. Hur många kycklingar är det?” frågar Manna.
”Det är 9 och alla kläcktes igår. Titta, nu lär hönan dem redan att leta efter mask.” Jonas pekar.
”Och tänk att dina kaniner kan spela fotboll! Hur har du lärt dem det?” undrar Manna.
”Det var inte jag som lärde dem det. De kom på det själva när jag gav dem en boll. Men kom in!” säger Jonas.
”Tack!” Manna ler och går in i huset. ”Jag skulle vilja veta vad du menade med att tävlingen börjar nu.”
”Vilken tävling?” undrar Jonas. ”Jag har aldrig sagt något om en tävling.”
”Jo, då när du sprang efter tåget och såg ut som ett lejon.”
”Jag har aldrig sprungit efter något tåg och jag har aldrig klätt ut mig till lejon.” protesterar Jonas. ”Vad har du fått det från?”
Medan de sitter och försöker reda ut vad som har hänt, ser de stora åskmoln torna upp sig på himlen. Det ser ut att bli oväder. Precis när Jonas ska säga något till Manna, så lyses rummet upp av en blixt och samtidigt hör de en väldig knall. De ser blixten slå ner i ett träd och istället för trädet ser de tre män – två tidsväktare och…. Vem är det de har med sig? Manna böjer sig fram mot Jonas och viskar ”Det ser ut som Hitler!” Just då börjar alla klockor i huset snurra och…

Klass 2, Bojarskolan

Kapitel 39

…en repstege. Manna undrar vad hon ska ha den till?

-Den här kommer du att ha nytta av när du söker efter Djurgårdensvägen 21, sa björnen. Följ stigen ner i dalen. När du kommer ner till stupet använder du stegen och klättrar ner. Jag följer med och hjälper dig fortsatte han.

De beger sig mot dalen och stupet. När de kommer ner till stupet håller björnen repstegen och Manna klättrar ner, men helt plötsligt upptäcker Manna att det saknas ett par steg. Manna ramlar ner i en älv som forsar och brusar nedanför berget. Hon skriker efter hjälp. Björnen hör henne och hoppar ner för att hjälpa Manna. Han simmar fram till henne så att hon kan klättra upp på hans rygg och åka ner för älven.

När de kommer upp ur älven hör de ett ljud. Det låter som en flöjt. De försöker att springa efter ljudet men kommer inte ikapp. Till slut stannar de vid ett utsiktstorn och Manna och björnen klättrar upp för att se om de kan se vad det är som orsakar musiken. De får se en tidsväktare som försöker lura dem genom att spela på ett annat instrument, men han lyckas inte.

-Han ska inte få lura oss! Vi går åt andra hållet i stället, säger Manna.

-Ja, det gör vi. Kom så klättrar vi ner, sa björnen.

De klättrar ner och går åt motsatt håll. De hittar en bilväg som de följer och till slut ser de en trappa som leder upp till ett berg. När de kommer upp ser de en skylt där det står Djurgårdensvägen 21. De går fram till huset och knackar på och dörren öppnas av…

Klass 2, Rosorna, Odelsbergsskolan

Kapitel 38

Det är nästan helt mörkt, men fullmånen lyser upp så att Manna kan se vart hon sätter fötterna i alla fall. Plötsligt ser hon ett utkikstorn. Vad konstigt, tänker Manna. Hon ser sig omkring lite mer och upptäcker ett vindskydd. Det passar väldigt bra, för det är kallt och Manna fryser.
Hon kryper in i vindskyddet för att värma sig lite. Då hittar hon något mjukt och varmt och lite fluffigt. Först lägger hon sig på det, sen undrar hon vad det kan vara. Sakta börjar det att röra på sig och göra små läten. Ganska snabbt blir det större och mörkare läten, som en bilmotor. Då hoppar Manna upp och slår huvudet i taket på vindskyddet. Hon vill skrika, men vågar inte. Det måste vara en björn hon har väckt! Hon springer allt vad hon kan ut och bort från vindskyddet.
-Men Manna! Det är ju jag, ropar grizzlybjörnen som just hade gått och lagt sig.
Manna stannar upp. Hon är lite osäker på om det verkligen är den grizzlybjörnen som hon och Jonas fick hjälp av i den där drömmen. Hon går tillbaks för att fråga björnen ett par saker. Hon är ganska förvirrad.
-Är det verkligen du? Vart är vi förresten?
-Hemma hos mig, på Björnerödspiggen förstås.
-Va? Bor du här i vindskyddet? Frågar Manna.
-Ja, det är klart. Det är ju därför det heter Björnerödspiggen.
-Kan du hjälpa mig att ta reda på en sak då?
-Givetvis kan jag göra det, svarar Björnen.
-Jag har fått ett brev från Jonas.
Manna visar brevet för björnen och berättar om tävlingen Jonas hade berättat om. Då blir björnen också förvirrad och kryper in i sitt vindskydd.
-Vart ska du nånstans? Undrar Manna.
-Vänta lite bara, svarar björnen. Sen kommer han ut med något i den ena ramen…

Klass 3-4, Mellegårdens skola

Tidigare äldre inlägg